Arbetarnas stadsdel

Utflyttningen till malmarna utanför stadskärnan innebar länge låg status och hindrades också av kronan genom att de tog sig rätten att bränna all bebyggelse vid kritiska situationer då man ville förhindra invasion av staden.

Den grönskande malmen söder om staden används till en början därför som begravningsplats för fattiga och sjuka och som avrättningsplats. Under 1400-talet är Södermalm framförallt betesmark för Stadsholmens (Gamla stans) borgare.
    Södermalm börjar bebyggas först i slutet av 1500-talet, när den blir hemvist för fiskare och hantverkare som inte längre får plats på Stads­holmen eller som har verksamheter som tar plats, luktar illa eller är brandfarliga. Borgarnas betesmarker blir också odlingsplats för grönsaker, frukt och annat som säljs på marknadsplatserna inne i staden. Husen som byggs på borgarnas marker, så kallade malmgårdar, blir vanliga. Många av dem finns kvar än idag och den nyfikne kan göra ett besök.
    De andra malmarna är länge kronans mark varför Södermalm tillhör den stadsdel som relativt tidigt bebyggs, trots sin mycket kuperade terräng. Under 1600-talet är det framförallt de fattiga pigorna, drängarna, fiskarna och åkarna (ofta av finskt ursprung) som bosätter sig på Södermalm. Södermalm utmärker sig som de fattiga arbetarnas stadsdel.
    När ett nytt och ”mer ståndsmässigt” rätvinkligt gatunät på 1600-talet anläggs i staden får fattigbebyggelsen på Södermalm ofta flytta på sig mot ­malmens utkanter. Gatunätet är delvis kvar även idag, t.ex. Hornsgatan och Götgatan. I och med detta höjs också stadsdelens status något och ett och annat palats uppförs i sann stormaktsanda. Louis De Geers palats på Götgatan står t.ex. kvar än idag. Den vanligaste boendeformen på Södermalm är än så länge mindre trähus.
    Stadens grosshandlare och manufakturer får ­under 1700-talet särskilda privilegier och etablerar sig på Södermalm, särskilt på stadsdelens östra ­delar. En av de mer kända är Barnängens manufaktur som expanderar över ett stort område. Det är nu som Södermalm befäster sin roll som arbetarnas stadsdel. I många av de trähus som finns kvar här, bl.a. i Vita Bergen, bor fabriksarbetarna. De har låga ­löner och kan inte få egna näringstillstånd på samma sätt som hantverkare kan. Det är framför allt ylle och siden som förädlas till tyger i de första fabrikerna på Södermalm. Under industrialismens tidevarv på 1800-talet etablerar sig många industrier med tillhörande arbetskraft på Söders höjder. En av de många textilindustrier som grundas just på Södermalm är aktiv än idag. På Almgrens sidenväveri på Repslagargatan nära Slussen är tillverkningen fortfarande igång och där finns även ett museum som berättar om verksamheten sedan starten 1833.
    I slutet av 1800-talet tillhör Södermalm den folk­rikaste stadsdelen tillsammans med Norrmalm. Ändå finns här fortfarande odlingar, t.ex. av tobak till Ljunglöfs tobaksfabrik. Münchenbryggeriet är ett av många kända bryggerier som finns i Stockholm, byggnaden längs Söder Mälarstrand rymmer idag allt från skola till danspalats. Vid Heleneborg ligger Nobels sprängämnesfabrik, som dock får flyttas p.g.a. upprepade explosioner. Arbetarna domi­­nerar fortfarande på Södermalm och lever ofta under ganska miserabla förhållanden. Många bor i så kallade nödbostäder som byggs i staden för att härbärgera de allra fattigaste då bostadsbristen i staden blir värre för varje dag som går.