Tunnelbanan

Under 1800-talet kommer de första allmänna kommunikationerna till Stockholm. Staden växer och det gör också avstånden. Den första hästdrivna bussen (eller snarare vagnen) tar 8 passagerare och introduceras på Stockholms gator 1835.

Lite senare utvecklas dessa till hästdrivna spårvagnar med lite större kapacitet. Snart kommer ångdrivna och till sist elektriska spårvagnar. Inom några år går spårvagnar i alla väderstreck och långt utanför staden. 1923 invigs den första motorbusslinjen som går runt hela staden med start och mål vid Odenplan.
    Det stora genombrottet kommer med tunnel­banan. Första linjen byggs 1950 och går från Slussen till Hökarängen. 1952 byggs linjen Hötorget – Vällingby. Stationen vid Fridhemsplan på Kungsholmen ligger längs denna sträckning, som även passerar stora delar av Norrmalm. Men det är inte förrän 1957 som de två systemen kopplas ihop och T-centralen byggs.
    Ganska snart uppstår ett behov av att smycka tunnlarna i underjorden och T-centralen blir pilot­projektet samma år stationen byggs. Inte mindre än 21 olika konstnärer får utrymme för sina bidrag till utsmyckningen på pelare, på väggar, i tak, på ­perrong osv. När allt är klart anser man att ett misstag begåtts. Man menar att slutresultatet har blivit alldeles för rörigt vilket gör att konstverken inte kommer till sin rätt. Den framtida konstnärliga gestaltningen blir lite mer renodlad och genomtänkt.
    Inom bara några år blir Stockholms tunnelbane­system ett mycket utbrett spårnät och idag har varje tunnelbanestation sin konstnärliga profil: från Siri von Derkerts skisslinjer på Östermalmstorg till Kungsträdgårdens arkeologiska utgrävning, från Rissnes tidsaxel med historiska händelser till Zinkens­damms brandgula böljande keramikstavar. SL, Storstockholms Lokaltrafik, anordnar guidade rundturer som berättar om stationernas olika konstverk.