Industrierna etablerar sig

1864 införs lagen om full näringsfrihet, vilket ger alla stockholmare tillåtelse att fritt bedriva affärsverksamhet.

Lagen är förlösande för entreprenörs­andan i staden och starten på en blomstrande industri. Kungsholmen är, tillsammans med Södermalm, den stadsdel som blir industritätast under kommande årtionden.
    Arbetskraften strömmar till och på tjugo år mellan 1860 och 1880 tredubblas Kungsholmens befolkning. Kungsholmen går allmänt under namnet ”Svältholmen” och för att råda bot mot bostadsbristen byggs snabbt nya hyreshus. Särskilt verkstadsindustrin etablerar sig här på Kungsholmen med Bolinders mekaniska verkstad och Samuel Owens ångbåtsvarv som exempel. Eldkvarn, landets första ångdrivna kvarn, byggs på den plats där Stadshuset idag står och ungefär vid nuvarande Kungsholmstorg finns vid sekelskiftet stadens största bryggeri, S:t Eriks Bryggeri.
    Industrier uppbyggda kring nya uppfinningar etablerar sig också gärna här, t.ex. LM Ericsson, AB Separator, AB Primus och Elektrolux på Lilla Essingen. Liksom på Norrmalm växer så småningom mindre småstäder upp runt de stora fabrikerna med bostäder för arbetarna och tillhörande servicefunktioner. Ett exempel är Frihems tegelkomplex vid Fridhemsplan. Genom att erbjuda sina arbetare ett boende med god standard ansåg man främja god moral och öka produktionskapaciteten.
    Under 1920-talet blir bostadsbristen akut i Stock­holm. Många av de bostäder som byggs enligt de nya ideal som introduceras i Sverige under 1930-talet – ljus, rymd, funktion – ligger på Kungs­holmen. I Fredhäll, Kristineberg, på Kungsklippan och längs Kungsbrostrand finns idag stora om­råden med den här typen av bebyggelse, även idag eftertraktade bostäder. Kungsholmen blir i och med de nya bostäderna och upprustningen av Norr Mälarstrand en relativt exklusiv stadsdel.
    I och med Västerbron till Södermalm, Tranebergs­bron åt väster och upprustningen av ­S:t Erik­sbron mot Norrmalm är cirkeln sluten och Kungsholmen blir en fullvärdig Stockholmsmalm.