|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Bykyrkan hörde till staden och helgades till S:t Nicolaus, sjöfartens och handelns helgon. Den placerades på stadens högsta punkt, nära borgen. Kyrkan byggdes ut i flera omgångar under 1300- och 1400-talen och det är under 1600-talet som man antar att kyrkan börjar kallas Storkyrkan. Drygt hundra år senare uppförs det nya, ståtliga slottet intill och Storkyrkan anses vara för medeltida och gammalmodig till det yttre. Bitar av de gravstenar som under den omfattande ombyggnationen får stryka på foten ligger ingjutna som mosaik i dagens kyrkogolv. Kyrkan genomgår flertalet stora renoveringar under tiden som följer, bland annat sätts stora fönster med järnspröjs in under 1860-talet och de svagt färgade fönstren under 1920-talet. I Storkyrkan finns även den så kallade Vädersolstavlan. Den ska ha målats 1535, renoverats 1636 och avbildar ett senmedeltida Stockholm sett från Skinnarviksberget på Södermalm. Storkyrkan är sedan 1942 Stockholms stifts domkyrka. 
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
