Nationalstadsparken

Djurgården ingår i det stora grönområde som av Hans Majestät Konungen 1996 utlystes till Nationalstadspark, världens första, och som inkluderar Ulriksdal, Haga, Brunnsviken och Djurgården.

    
Fram till 1400-talet blev Djurgården successivt kunglig mark och har till stor del varit det ända sedan dess. I begynnelsen användes Djurgården mest som betesmark. Johan III förde på 1500-talet in renar och hjortar för att anlägga jaktmark. Ett århundrade senare inhägnades jaktmarkerna av den så kallade ”Djurgårdsgärdesgården”. Porten in till jaktmarkerna målades blå. Precis när man kommer över bron till Djurgården, på vänster sida, finns resterna av detta staket i form av en av entréportarna, ”Blå Porten”. Den portal som står där idag är från mitten av 1800-talet.
    Det var först när Djurgården på 1700- och 1800-talen blev centrum för nöjen och kultur som bebyggelse tillkom i form av t.ex. värdshus, manegen Cirkus (idag scen), nöjesfältet Gröna Lund, friluftsmuseet Skansen och Nordiska Museet. Samtidigt uppfördes Rosendals Slott, Rosendals trädgård (idag en handelsträdgård med café) och flertalet ståtliga villor för sommarboende på Kungliga Djurgården.
    Djurgårdsbrunnskanalen anlades i början av 1800-talet för att öppna upp en sjöväg mellan Djurgårdsbrunnsviken och Värtan (Stockholms utlopp mot skärgården och Östersjön). Djurgårdsbrunnskanalens solbelysta nordsida förbi ambassader och diplomatbostäder brukar kallas ”Snobbrännan” och är stans promenadstråk nummer ett.